Tre insändare

En märklig insändare publicerades i torsdagens NSD, Vi är ense om tagen - gruvan vårt gemensamma barn, där Tommy Nyström, Gällivares Kommunalråd, försvarar Gruvstadsparkerna och LKABs helsidesannons som han medverkade i. Något jag tidigare kritiserat. Insändaren är märklig eftersom Nyström verkar gå i svarsmål, men det är inte svar på någon tidigare insändare. Han skriver att

Elaka tungor talar ibland om att kommunen är på väg att "sälja ut" Malmberget. Det är närmast skrattretande och bara ett bevis på att man inte intresserat sig för att ta reda på fakta.

Fakta är att människor lider ekonomisk skada av LKABs verksamhet. Det är knappast skrattretande.

Nyström får dock svar omgående i två utmärkta insändare i lördagens NSD. Alf Afferlund: Amatörmässigt, Nyström och Bengt Anderman: Kommunalrådet ska inte vara företagets talesman.

Afferlund konstaterar bl.a. att kommunledningen gynnar gruvbolaget med min och andras privata egendomar.

Anderman frågar Nyström:

Har du tänkt att göra samma misstag som med Elevhemsområdet: att upphäva detaljplanen innan uppgörelser och kontrakt är skrivna mellan fastighetsägare och LKAB/FAB?

Gruvstadsparkerna

I lördagens NSD fanns en uppseendeväckande annons från LKAB som är utformad som en tidning med titeln LKAB framtid. En rubrik utropar att det är Grönt för Gruvstadsparkerna och en bild visar tre leende personer som skakar hand - Kommunalråden i Kiruna och Gällivare samt LKABs VD. Innan jag ens börjat läsa annonstexten reagerar jag på att folkvalda ställer upp på annonser för ett vinstdrivande aktiebolag. Ska inte Kommunalråd företräda medborgarna som valt dem, istället för att gå i ett aktiebolags ledband?

Börjar man sedan läsa annonsen framgår det i all sin tydlighet vilken skandal det är. Om ämnet inte var så allvarligt skulle det vara komiskt. Bl.a. säger Kenneth Stålnacke att

Avgränsningen mellan Gruvstadsparken och LKAB kan bli en attraktion i sig ... ett mervärde som alla människor kan besöka och ha glädje av.

Det är säkert så Malmbergsborna känner för gropen.


Vad som håller på att hända är att Kiruna kommun leende skänker bort det enda förhandlingsvapnet man har gentemot LKAB. Makten över Detaljplanen. I stället för att ställa krav på att kommun och medborgare skall hållas ekonomiskt skadelösa från påverkan av gruvbrytning så går man med på att bilda Gruvstadsparker utan några förbindelser från LKAB (förutom att man ska plantera några träd).

Gruvstadsparker förresten, tala om att leka med ord. I Malmberget kallas Gruvstadsparken för gropen. Mönstret går igen. För inte så länge sen pratades det om inglasade dagbrott med tropiska bad. Nu talas det om parker med strövområden. Fria fantasier helt utan verklighetsförankring. Guld och gröna skogar lovas, men i slutändan kommer det att handla om ny infrastruktur som kommer att ruinera kommunen, hyresgäster som får sin hyra fördubblad, samt villaägare som fördrivs från sina hem utan skälig ersättning.

Europadomstolen

Har ett gruvbolag rätt att ta ett samhälle i anspråk för gruvdrift utan att ersätta drabbade villaägare ekonomiskt? Frågan ska avgöras i Europadomstolen.
- Mitt hus blev värdelöst. Jag vill inte ge bort min egendom för att ett gruvbolag ska slå vinstekord, säger Alf Afferlund.

Finns det någon grund för prövningen i Europadomstolen? Läser man Europakonventionen står det att

   Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, 
   sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än 
   med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är 
   nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna 
   säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av 
   oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till 
   skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Man har alltså rätt till skydd av sitt hem enligt §1. Enligt §2 skulle Svenska Staten kunna hävda att man har stöd av lag och att det är nödvändigt med hänsyn till landets ekonomiska välstånd att ingripa i denna rättighet. Jag anser att inget av dessa två argument håller. Minerallagen slår fast att skada som uppkommer p.g.a. gruvbrytning ska ersättas. Något som ej görs. Att försöka hävda att skador inte ersätts eftersom det skulle hota landets ekonomiska välstånd är befängt.