Järnvägen

Järnvägsflytt dyr för LKAB lyder rubriken på artikeln i NSD. Kostnaden uppskattas till 2-3 miljarder kronor. Det ger en uppfattning av vad stadens rivning kommer att kosta. Många, många miljarder. Fem olika slingor presenteras, och beslutet ska fattas redan 2007. Bygget ska vara klart 2012. Hur kan det ha blivit så bråttom? Vilken planering har egentligen LKAB? Det här kom som en fullständig överraskning för oss när vi fick veta det i september 2003, säger Jan Hertting, Banverkets regionchef. Ofattbart.

Regeringen garanterar ingenting

En NSD-artikel med rubriken Regeringen tvekar. Östros vägrar lämna ekonomiska garantier för flytten av Kiruna stad.

I första hand är det här en diskussion som ska föras mellan kommunen och LKAB, säger näringsminister Thomas Östros.

Vilket svek av Staten! Man lämpar över sitt ansvar på ett aktiebolag. Här visar det sig att man inte kan lita på att staten ordnar det hela. I slutändan finns risken att vi Kirunabor blir lämnade åt oss själva. Just därför är det viktigt att kommunen pressar LKAB och staten på garantier i samband med att kommunen lämnar diverse tillstånd till LKAB. Den förhandlingspositionen kommer inte tillbaks. Tyvärr verkar kommunen mer intresserad av att hålla sig väl med Rosendbad än att ta tillvara sina medborgares intressen.

Brev till Näringsministern

För att få veta Statens inställning till vad som håller på att hända i Kiruna skrev jag den 6 november 2004 följande brev till den då nytillträdda Näringsministern Thomas Östros:

Jag skriver med anledning av planerna på att riva och flytta stora delar av Kiruna stad, som en konsekvens av LKABs malmbrytning. Jag undrar om staten tar sitt samhällsansvar, och mer specifikt Näringsdepartementet sitt ägaransvar.

Jag har två korta frågor till Näringsdepartementet:

1. Kan man bryta malmen i en annan del av malmkroppen?

2. Kan man bryta malmen med andra metoder?

Jag finner det märkligt att det inte finns någon omfattande utredning, med oberoende experter, som besvarar dessa frågor. Situationen nu är att några ingenjörer, i ett aktiebolag utan insyn, styr över en hel stads öde, med enorma mänskliga och ekonomiska konsekvenser. Ett odemokratiskt förfaringssätt som inte borde få förekomma i Sverige.