Tre insändare

En märklig insändare publicerades i torsdagens NSD, Vi är ense om tagen - gruvan vårt gemensamma barn, där Tommy Nyström, Gällivares Kommunalråd, försvarar Gruvstadsparkerna och LKABs helsidesannons som han medverkade i. Något jag tidigare kritiserat. Insändaren är märklig eftersom Nyström verkar gå i svarsmål, men det är inte svar på någon tidigare insändare. Han skriver att

Elaka tungor talar ibland om att kommunen är på väg att "sälja ut" Malmberget. Det är närmast skrattretande och bara ett bevis på att man inte intresserat sig för att ta reda på fakta.

Fakta är att människor lider ekonomisk skada av LKABs verksamhet. Det är knappast skrattretande.

Nyström får dock svar omgående i två utmärkta insändare i lördagens NSD. Alf Afferlund: Amatörmässigt, Nyström och Bengt Anderman: Kommunalrådet ska inte vara företagets talesman.

Afferlund konstaterar bl.a. att kommunledningen gynnar gruvbolaget med min och andras privata egendomar.

Anderman frågar Nyström:

Har du tänkt att göra samma misstag som med Elevhemsområdet: att upphäva detaljplanen innan uppgörelser och kontrakt är skrivna mellan fastighetsägare och LKAB/FAB?

Gruvstadsparkerna

I lördagens NSD fanns en uppseendeväckande annons från LKAB som är utformad som en tidning med titeln LKAB framtid. En rubrik utropar att det är Grönt för Gruvstadsparkerna och en bild visar tre leende personer som skakar hand - Kommunalråden i Kiruna och Gällivare samt LKABs VD. Innan jag ens börjat läsa annonstexten reagerar jag på att folkvalda ställer upp på annonser för ett vinstdrivande aktiebolag. Ska inte Kommunalråd företräda medborgarna som valt dem, istället för att gå i ett aktiebolags ledband?

Börjar man sedan läsa annonsen framgår det i all sin tydlighet vilken skandal det är. Om ämnet inte var så allvarligt skulle det vara komiskt. Bl.a. säger Kenneth Stålnacke att

Avgränsningen mellan Gruvstadsparken och LKAB kan bli en attraktion i sig ... ett mervärde som alla människor kan besöka och ha glädje av.

Det är säkert så Malmbergsborna känner för gropen.


Vad som håller på att hända är att Kiruna kommun leende skänker bort det enda förhandlingsvapnet man har gentemot LKAB. Makten över Detaljplanen. I stället för att ställa krav på att kommun och medborgare skall hållas ekonomiskt skadelösa från påverkan av gruvbrytning så går man med på att bilda Gruvstadsparker utan några förbindelser från LKAB (förutom att man ska plantera några träd).

Gruvstadsparker förresten, tala om att leka med ord. I Malmberget kallas Gruvstadsparken för gropen. Mönstret går igen. För inte så länge sen pratades det om inglasade dagbrott med tropiska bad. Nu talas det om parker med strövområden. Fria fantasier helt utan verklighetsförankring. Guld och gröna skogar lovas, men i slutändan kommer det att handla om ny infrastruktur som kommer att ruinera kommunen, hyresgäster som får sin hyra fördubblad, samt villaägare som fördrivs från sina hem utan skälig ersättning.

Europadomstolen

Har ett gruvbolag rätt att ta ett samhälle i anspråk för gruvdrift utan att ersätta drabbade villaägare ekonomiskt? Frågan ska avgöras i Europadomstolen.
- Mitt hus blev värdelöst. Jag vill inte ge bort min egendom för att ett gruvbolag ska slå vinstekord, säger Alf Afferlund.

Finns det någon grund för prövningen i Europadomstolen? Läser man Europakonventionen står det att

   Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, 
   sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än 
   med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är 
   nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna 
   säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av 
   oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till 
   skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Man har alltså rätt till skydd av sitt hem enligt §1. Enligt §2 skulle Svenska Staten kunna hävda att man har stöd av lag och att det är nödvändigt med hänsyn till landets ekonomiska välstånd att ingripa i denna rättighet. Jag anser att inget av dessa två argument håller. Minerallagen slår fast att skada som uppkommer p.g.a. gruvbrytning ska ersättas. Något som ej görs. Att försöka hävda att skador inte ersätts eftersom det skulle hota landets ekonomiska välstånd är befängt.

En studie i inkompetens

Det visar sig att badhuset måste repareras för tiotals miljoner eftersom den yttre armeringen kring bassängen är i det närmaste söndervittrad på grund av år av läckage, som i sin tur är resultatet av bristande underhåll.


Tidigare har man I samband med eventuell gruvbrytning i Svappavaara kunnat läsa om Ralph Erskines hus Ormen långe att

Vi har tittat på lägenheterna i en trappuppgång och bedömer det som ett alternativ. Resten av huset betraktar vi som omöjlig att återställa, säger Ulf Nygren, marknadsansvarig vid Kirunabostäder.

Här har vi alltså ett vackert (antagligen K-märkt) hus som Kirunabostäder låtit förfalla till den milda grad att endast rivning återstår.
Ett unikt hus.

En lång tragisk historia är också hur höghusen på Terassen fått förfalla
så att endast rivning återstår som alternativ. Även dessa hus är unika. Höghus på ett fjäll finns nog inte på någon annan plats i Sverige.

Vad har då dessa tre hus gemensamt? Jo, det kommunala bolaget Kirunabostäder har skött om husen på detta exemplariska sätt.

Det här är upprörande på många plan. Framförallt är det ett enormt resursslöseri där minst 100 miljoner av kommuninnevånarnas pengar kastats bort. Sen sänder det knappast positiva signaler att ha centralt belägna hus som står och förfaller. Jag har svårt att påminna mig ha sett det någon annan stans, förutom i Kazakstan.

Vad har då hänt med de personer som till den grad misskött sina jobb att deras arbetsgivare förlorat 100 miljoner? Jag vet inte, men jag förmodar att ingenting hänt. Tyvärr verkar en del inom den kommunala verksamheten arbeta enligt principen att gör man ingenting så kan man inte göra fel. I det här fallet med katastrofala konsekvenser. Jag skulle tro att ett privat företag polisanmält och sedan sparkat dessa personer för länge sen, eller gått i konkurs.

Vad har då detta med Kirunas rivning att göra?
Jag tycker att det är ett tragiskt exempel på den inkompetens som tyvärr verkar finns inom den kommunala verksamheten. Det skrämmande är att det här är samma människor som ska riva Kiruna och sedan bygga någonting nytt. Om man inte ens kan ta hand om befintliga hus, hur ska man då klara av sådana projekt?

Uppdatering 2008-07-14: Det visar sig att Kirunas kommuns fastighetsbolag, KBAB stoppar allt underhåll av kommunensfastigheter, pengarna räcker inte till.

Beslutet berör inte KBABs lägenheter, men samtliga kommunalafastigheter som til exempel skolor, dagis, sporthallar och stadshuset. Kirunabostäder har i uppdrag att sköta kommunens fastigheter som är totalt 240 000 kvadratmter.

Om man lyckats förstöra hus tidigare, när man bedrev underhåll, hur ska det då bli när man helt slutar med underhåll? Våra pengar kastas bort.

LKAB vägrar betala samebyar

Lokal och riksradion rapporterar att LKAB vägrar betala samebyar för de merkostnader de haft p.g.a. Kirunas rivning.
Först försökte dom hos Regeringen men fick även där nej. Det är positivt att någon står på sig och kräver att LKAB gör rätt för sig. Hoppas att samebyarna stämmer LKAB. Minerallagen 7 kap. 2§ är glasklar: "Skada som föranleds av att bearbetningskoncession har beviljats skall ersättas av koncessionshavaren."
Tänk om även Kiruna kommun kunde visa lite ryggrad och kräva att LKAB ersätter dom för alla merkostnader stadsrivningen för med sig. Som det är nu står man med mössan i hand och är glad för varje slant man får av LKAB, trots att merkostnaderna för kommunen redan nu uppgår till mångmiljonbelopp. Tydligen är t.ex. den nya dragningen av avloppsledningen tiotals miljoner dyrare än vad LKAB betalar.

Utan gruvan skulle Kiruna inte finnas

Signaturen Blod lämnade en kommentar till mitt inlägg Lundin Mining:

Fast visst är det väl så att människorna i Kiruna får ta del av den välfärd och pengar malmen ger.

Det lär däremot inte befolkningen i Sudan och Kongo-Kinshasa få av Lundin företagen.

Det är väl till och med tack vare malmen Kiruna finns, och en flytt av staden är väl det pris man i Kiruna får betala för att överhuvudtaget finnas till.

Tack för din kommentar. Om vi börjar med din avslutning. Jag har aldrig förstått varför en del säger saker som att "Det är väl till och med tack vare malmen Kiruna finns". Visst, ingen skulle byggt en stad på kalfjället om där inte fanns malm, det är självklart. Men det verkar inte vara det man menar, utan det verkar snarare vara så att man anser att boende i gruvsamhällen saknar de rättigheter som är självklara för boende i andra delar av sverige, såsom skydd av privat egendom, fastigheter och en dräglig boendemiljö.
Du förtsätter med att "...en flytt av staden är väl det pris man i Kiruna får betala för att överhuvudtaget finnas till". Jag har tidigare sagt att om rivningen av Kiruna är tvunget för att gruvan ska kunna fortsätta drivas så kan jag godta det. Vad jag inte är övertygad om är att Kiruna verkligen behöver rivas. Det är någonting som påstås av ett vinstdrivande aktiebolag, helt utan demokratisk insyn. DET är problemet enligt min mening.

Till sist något om ditt första påstående, att "...människorna i Kiruna får ta del av den välfärd och pengar malmen ger. Det lär däremot inte befolkningen i Sudan och Kongo-Kinshasa få av Lundin företagen."
Visst, LKABs vinster går in i stadskassan. Min liknelse gick ut på att i Afrika och i Malmberget behandlas människor illa av vinstdrivande aktiebolag. I bägge fallen ersätter företagen inte de skador som de förorsakar.

Lundin Mining

Jag har tidigare jämfört Lundin Oils behandling av Sudans befolkning med vad som händer i Malmberget. Som av en händelse tog radions Ekot upp den tråden på tisdag när man rapporterar att Lundin Mining får hård kritik för sin gruvverksamhet i Kongo-Kinshasa.

–Det är en ganska upprörande situation, att man har flyttat på människor men att de nya husen inte har varit klara. Den jordbruksmark man ska få i ersättning i stället är inte i skick med vad den gamla skulle ha varit.
– Människor blir av med sina hus och får bo under presenningar. Skulle man jämföra det med LKAB:s flytt av Kiruna så skulle det vara en skandal av formidabla mått, säger Joakim Wohlfeil, handläggare på Diakonia.

Det tragikomiska är att detta händer i Malmberget, och kommer att hända i Kiruna, förutom möjligen delen att bo under presenningar...
Människor är fångar i osäljbara hus. Hus spricker. Barn kan inte sova om nätterna. Privatpersoner kämpar i rättssalen mot LKAB.

Uppdatering 21 februari: Se även Norrbottens-Kurirens och NSDs artiklar om Villaägarföreningens möte i Malmberget.

Uppdatering 25 mars: Ytterligare ett exempel på att medierna upprörs över att gruvbolag i Afrika behandlar lokalbefolkning illa, men struntar i vad som händer i Malmberget, är radiorapporteringen om att Företag anklagas för brott mot FN-regler

Var vill du att Kirunas framtida centrum skall placeras?

Kirunapartiet gick ut med en helsidesannons i Annonsbladet och efterfrågade folks åsikter om var centrum skall placeras. I NSD skrivs att

Det socialdemokratiska kommunalrådet Kenneth Stålnacke kallar kirunapartiets omröstning för desperat.
- Det finns ett kommunfullmäktigebeslut och vi har haft tidernas bredaste samrådsförfarande med kirunaborna i sann demokratisk anda. Att vi inte haft en dialog är bara nys, säger han.

Vad spelar det för roll om det finns en dialog om alla beslut tas utan hänsyn till den? Om jag minns rätt så gick Kenneth ut med nordvästalternativet så snart valresultatet var klart, trots att han sagt att det inte skulle vara en valfråga. Det var det inte heller, och efter valet behövde man inte längre låtsas att en dialog pågick. En dialog som förresten verkar bestå av mingelkvällar. Antagligen är man rädd för öppna diskussioner vid stormöten eftersom obekväma åsikter kan komma fram.
Att Kirunapartiet tar upp frågan på nytt är naturligt eftersom man reserverade sig mot det ursprungliga beslutet och det nu visar sig att sjön kommer att försvinna, samt att järnvägen kommer att gå mitt i allt. Vilken underbar placering av en ny stad: Utsikt, damm och buller från norra europas största industriområde.

- Vi har satt ner foten, man måste visa en politisk fast övertygelse. Det sänder ut dåliga signaler om vi inte vet vad vi vill, säger Stålnacke.

Stålnackes egna fasta övertygelse visade sig tydligt när han vid sittande bord övergav kravet på tunnel genom Luossavaara, ett krav som han tidigare sagt inte var förhandlingsbart.

Haveriutredning

Det talas om en haveriutredning för att få klarhet i orsakerna till dödsolyckan i gruvan. Vem kan då tänkas hålla i en sådan utredning?
Jo, LKAB! Att LKAB har interna utredningar av hur detta kunde hända är förhoppningsvis självklart, men att kalla det för en haveriutredning är knappast korrekt. Vi kan jämföra med flyget. Om ett SAS-plan kraschar så sker säkerligen en intern utredning inom företaget, men sen tillsätts även en haverikommision som OBEROENDE utreder orsaken till olyckan och vad som behöver åtgärdas i framtiden. Enligt Kirunamodellen skulle dock SAS själv kunna utreda flygolyckor. Jag skulle då inte vilja flyga om det var på det viset.

Det här är tyvärr ett återkommande tema, att LKAB utreder sig själv. Den demokratiskt beslutade OBEROENDE utredningen fick till exempel LKAB hand om, applåderade av Näringsminister och Kommunalråd.

Visserligen har Polisen och Arbetsmiljöverket utredningar om dödsolyckan, men de undersöker antagligen förloppet på detaljnivå. Ingen undersöker den stora bilden. Hur man bryter, och var man bryter. Förutom LKAB då. Som jag sagt tidigare är det skrämmande att några ingenjörer i ett vinstdrivande aktiebolag får bestämma en stads framtid, och säkerheten för gruvarbetarna, helt utan insyn och kontroll. Jag säger inte att dessa ingenjörer medvetet gör fel, men alla som sysslat med tekniska projekt vet att fel begås, frågan är vilka rutiner man har för att komma tillrätta med felen.
Det är därför OBEROENDE tillsyn behövs i så här viktiga frågor.

Malmbergsbornas kamp mot LKAB fortsätter

Lite i skymundan av rasen i Kirunagruvan så fortsätter Malmbergsbornas kamp mot LKAB, som vill upphäva nuvarande vibrationsvillkor. Ett citat från en villaägare säger allt:

Kan det verkligen vara lagstiftarens mening att jag och andra privatpersoner i Malmberget utan kompensation ska förlora såväl boendevärdet som marknadsvärdet av våra hem till förmån för att ett vinstdrivande aktiebolag ska kunna höja vinsten från nuvarande sju miljarder om året?

Det är en skandal att enskilda människor i Sverige år 2008 måste kämpa för hus och hem. Jag hoppas att Malmbergsborna följer upp att detta strider mot Europakonventionen, som hävdar allas rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.