Härföraren

Landshövdingen i Norrbottens län, Per-Ola Eriksson, har JO-anmälts för jäv av en person i Malmberget, eftersom han sitter i LKABs styrelse och samtidigt är högst ansvarig för länets miljötillsyn.
Hövdingen själv tar dock lätt på anmälan:

Allt är ju bara struntprat. Klart att det inte finns någon jäv-situation, allt som har med miljöfrågor att göra hamnar på länsstyrelsens miljöprövningsdelegation under ledning av chefsjuristen Patrik Haverman. Jag har inget att säga till om där, säger landshövdingen.

Om man som chef inte påverkar hur en underordnad utför sitt arbete missköter man då inte sitt jobb? Men det finns tydliga bevis för att hövdingen ljuger när han påstår att han inte har något att säga till om miljöfrågor, som en kommentar till Kurirenartikeln ovan påpekar. I Nordnytt den 18 april 2008 berättas att

Länsstyrelsen kommer inte att polisanmäla Ikea för att man började gräva inom strandskyddat område i Haparanda, innan kommunens detaljplan var kvar. Det har landshövding Per-Ola Eriksson beslutat.
Men två av hans medarbetare har en annan uppfattning.Det är byrådirektör Hans Överby och chefsjurist Patrik Havermann som anser att Ikea ska polisanmälas.
Ikea började gräva för en ny parkering inom det strandskyddade området innan Haparanda kommuns detaljplan för området var klar.
Landshövding Per-Ola Eriksson tycker att det var en "bagatellartad" förseelse.Hans beslut att inte polisanmäla Ikea innebär att ärendet för länsstyrelsens del är avslutat.¨
Hans Överby och Patrik Havermann håller inte med landshövdingen.
"Då jag inte anser att den aktuella gärningen är att se som bagatellartad anser jag att en polisanmälan ska göras" skriver Patrik Havermann.

Ett direkt bevis på att hövdingen detaljstyr i miljöfrågor. Det ska bli intressant att se vad JO säger om anmälan. Frågan är om inte hans engangemang i LKAB även är ett mutbrott eftersom han antagligen får ersättning för sitt styrelseuppdrag.

Det här är dock inte första gången Landshövdingen är i klammeri med rättvisan. Som Styrelseordförande i Längmanska företagarfonden ansvarade han för att 10 miljoner förskingrades i samband med Obolskandalen.
Då bröt han mot Stiftelselagen, 2 kap. §4, som kräver att att "stiftelsens förmögenhet ... är placerad på ett godtagbart sätt." En placering i Obol kan rimligen inte vara "ett godtagbart sätt." Erik Johan Längman vänder sig nog i graven.
Vem granskar då att Stiftelselagen följs? Jo, Länsstyrelsen. Tydligen överläts dock detta fall till Länsstyrelsen i Västerbotten, som vad jag vet inte företagit några åtgärder.

Onekligen en märklig meritlista för Konungens befallningshavare - regeringsmaktens främste ställföreträdare i länet...

PS. Tack till den läsare som skickade mig bilden ovan. DS

Uppdatering 2011-06-15: Nu uppmärksammas äntligen PO av riksmedia. SR Ekot tar upp hans behandling av strandskyddet.

LKAB och Minerallagen

Alf Afferlund skriver:

Den stora bluffen!

Statliga gruvbolaget LKAB har hävdat att de har rätt till tvångsinlösen av bostadsfastigheter med tillhörande nödvändig samhällsanläggningar.

Gruvbolaget har angett minerallagen som grund för tvångsinlösen av Elevhemsområdet i Malmberget. Minerallagen anger uttryckligen att en markanvisning ej kan ske av bostadsfastigheter med samhällig infrastruktur. 9 kap 2 § sista stycket (hänvisning till 3 kap 6-7 §).

Grundlagen är dessutom överordnad minerallagen där grundlagen ( kungörelse 1974:152) anger särskilt skyddet av bostad (hem) i 1 kap 2 § andra stycket. Därtill anger grundlagen skydd för egendom i 2 kap § 18. Paragraf 23 i kap 2 anger även att om någon Svensk lag strider mot Europakonvektionen är denna lag ogiltig. Även EG rättens egendoms skydd är överordnad Svensk lag.

Hela framställan om tvångsinlösen av gruvbolag saknar rättslig grund och är en bluff. För att förstärka framställan, bluffen, har LKAB upprättad en funktion som kallas gruvrätt. Ett ekonomiskt särintresse som LKAB är har inga befogenheter att utöva rättsliga tvingande åtgärder som funktionen ger sken av.

Att LKAB har en helt egen tolkning av Minerallagen är ingen nyhet. Tyvärr verkar tjänstemän och politiker vid kommunerna tro på deras tolkning.

Viscaria ligger i Nordväst

Sannolikheten att Viscariagruvan startas igen är väldigt stor säger företaget Avalon Minerals Viscaria AB:s svenske koordinator Olle Karlsson.
Om det tidigare fanns anledning att kritisera beslutet att bygga en ny stad i Nordväst p.g.a. industriområde, damm, sjötömmning, järnväg och delning av staden, måste det här vara dödsstöten för plaeringen. Titta bara på kartan ovan. Områdena numrerade 11, 12 och 49 anger Dodge Phelps undersökningstillstånd. Den nya staden blir instängd mellan ett dammande bullrande industriområde med en tömd sjö, och en koppargruva.
Hur lång tid tar det innan kommunpolitikerna medger att det är ett ohållbart alternativ? Att politiker inte förutsåg en öppning av Viscaria kan vara förståeligt, men att LKAB inte informerade om denna överhängande risk visar att man förleder politikerna och bara vinstmaximerar. Det enda viktiga för LKAB är att folk bygger på garanterat sprickfritt område så att man slipper ersättningskrav. Om folk får en usel boendemiljö bryr man sig inte om.
När ska kommunalpolitikerna förstå att man måste anlita oberoende experter? Det skulle snabbt betala igen sig genom att man slipper onödiga utgifter och kan driva en kompetent linje gentemot LKAB, där man ställer krav på ersättning för merkostnader.

Gruvstadsparkerna - uppdatering

En uppmärksam läsare noterade att jag använt fel bild i inlägget om Gruvstadsparkerna, och skickade mig den korrekta.

Tre insändare

En märklig insändare publicerades i torsdagens NSD, Vi är ense om tagen - gruvan vårt gemensamma barn, där Tommy Nyström, Gällivares Kommunalråd, försvarar Gruvstadsparkerna och LKABs helsidesannons som han medverkade i. Något jag tidigare kritiserat. Insändaren är märklig eftersom Nyström verkar gå i svarsmål, men det är inte svar på någon tidigare insändare. Han skriver att

Elaka tungor talar ibland om att kommunen är på väg att "sälja ut" Malmberget. Det är närmast skrattretande och bara ett bevis på att man inte intresserat sig för att ta reda på fakta.

Fakta är att människor lider ekonomisk skada av LKABs verksamhet. Det är knappast skrattretande.

Nyström får dock svar omgående i två utmärkta insändare i lördagens NSD. Alf Afferlund: Amatörmässigt, Nyström och Bengt Anderman: Kommunalrådet ska inte vara företagets talesman.

Afferlund konstaterar bl.a. att kommunledningen gynnar gruvbolaget med min och andras privata egendomar.

Anderman frågar Nyström:

Har du tänkt att göra samma misstag som med Elevhemsområdet: att upphäva detaljplanen innan uppgörelser och kontrakt är skrivna mellan fastighetsägare och LKAB/FAB?

Gruvstadsparkerna

I lördagens NSD fanns en uppseendeväckande annons från LKAB som är utformad som en tidning med titeln LKAB framtid. En rubrik utropar att det är Grönt för Gruvstadsparkerna och en bild visar tre leende personer som skakar hand - Kommunalråden i Kiruna och Gällivare samt LKABs VD. Innan jag ens börjat läsa annonstexten reagerar jag på att folkvalda ställer upp på annonser för ett vinstdrivande aktiebolag. Ska inte Kommunalråd företräda medborgarna som valt dem, istället för att gå i ett aktiebolags ledband?

Börjar man sedan läsa annonsen framgår det i all sin tydlighet vilken skandal det är. Om ämnet inte var så allvarligt skulle det vara komiskt. Bl.a. säger Kenneth Stålnacke att

Avgränsningen mellan Gruvstadsparken och LKAB kan bli en attraktion i sig ... ett mervärde som alla människor kan besöka och ha glädje av.

Det är säkert så Malmbergsborna känner för gropen.


Vad som håller på att hända är att Kiruna kommun leende skänker bort det enda förhandlingsvapnet man har gentemot LKAB. Makten över Detaljplanen. I stället för att ställa krav på att kommun och medborgare skall hållas ekonomiskt skadelösa från påverkan av gruvbrytning så går man med på att bilda Gruvstadsparker utan några förbindelser från LKAB (förutom att man ska plantera några träd).

Gruvstadsparker förresten, tala om att leka med ord. I Malmberget kallas Gruvstadsparken för gropen. Mönstret går igen. För inte så länge sen pratades det om inglasade dagbrott med tropiska bad. Nu talas det om parker med strövområden. Fria fantasier helt utan verklighetsförankring. Guld och gröna skogar lovas, men i slutändan kommer det att handla om ny infrastruktur som kommer att ruinera kommunen, hyresgäster som får sin hyra fördubblad, samt villaägare som fördrivs från sina hem utan skälig ersättning.

Europadomstolen

Har ett gruvbolag rätt att ta ett samhälle i anspråk för gruvdrift utan att ersätta drabbade villaägare ekonomiskt? Frågan ska avgöras i Europadomstolen.
- Mitt hus blev värdelöst. Jag vill inte ge bort min egendom för att ett gruvbolag ska slå vinstekord, säger Alf Afferlund.

Finns det någon grund för prövningen i Europadomstolen? Läser man Europakonventionen står det att

   Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, 
   sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än 
   med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är 
   nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna 
   säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av 
   oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till 
   skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Man har alltså rätt till skydd av sitt hem enligt §1. Enligt §2 skulle Svenska Staten kunna hävda att man har stöd av lag och att det är nödvändigt med hänsyn till landets ekonomiska välstånd att ingripa i denna rättighet. Jag anser att inget av dessa två argument håller. Minerallagen slår fast att skada som uppkommer p.g.a. gruvbrytning ska ersättas. Något som ej görs. Att försöka hävda att skador inte ersätts eftersom det skulle hota landets ekonomiska välstånd är befängt.

En studie i inkompetens

Det visar sig att badhuset måste repareras för tiotals miljoner eftersom den yttre armeringen kring bassängen är i det närmaste söndervittrad på grund av år av läckage, som i sin tur är resultatet av bristande underhåll.


Tidigare har man I samband med eventuell gruvbrytning i Svappavaara kunnat läsa om Ralph Erskines hus Ormen långe att

Vi har tittat på lägenheterna i en trappuppgång och bedömer det som ett alternativ. Resten av huset betraktar vi som omöjlig att återställa, säger Ulf Nygren, marknadsansvarig vid Kirunabostäder.

Här har vi alltså ett vackert (antagligen K-märkt) hus som Kirunabostäder låtit förfalla till den milda grad att endast rivning återstår.
Ett unikt hus.

En lång tragisk historia är också hur höghusen på Terassen fått förfalla
så att endast rivning återstår som alternativ. Även dessa hus är unika. Höghus på ett fjäll finns nog inte på någon annan plats i Sverige.

Vad har då dessa tre hus gemensamt? Jo, det kommunala bolaget Kirunabostäder har skött om husen på detta exemplariska sätt.

Det här är upprörande på många plan. Framförallt är det ett enormt resursslöseri där minst 100 miljoner av kommuninnevånarnas pengar kastats bort. Sen sänder det knappast positiva signaler att ha centralt belägna hus som står och förfaller. Jag har svårt att påminna mig ha sett det någon annan stans, förutom i Kazakstan.

Vad har då hänt med de personer som till den grad misskött sina jobb att deras arbetsgivare förlorat 100 miljoner? Jag vet inte, men jag förmodar att ingenting hänt. Tyvärr verkar en del inom den kommunala verksamheten arbeta enligt principen att gör man ingenting så kan man inte göra fel. I det här fallet med katastrofala konsekvenser. Jag skulle tro att ett privat företag polisanmält och sedan sparkat dessa personer för länge sen, eller gått i konkurs.

Vad har då detta med Kirunas rivning att göra?
Jag tycker att det är ett tragiskt exempel på den inkompetens som tyvärr verkar finns inom den kommunala verksamheten. Det skrämmande är att det här är samma människor som ska riva Kiruna och sedan bygga någonting nytt. Om man inte ens kan ta hand om befintliga hus, hur ska man då klara av sådana projekt?

Uppdatering 2008-07-14: Det visar sig att Kirunas kommuns fastighetsbolag, KBAB stoppar allt underhåll av kommunensfastigheter, pengarna räcker inte till.

Beslutet berör inte KBABs lägenheter, men samtliga kommunalafastigheter som til exempel skolor, dagis, sporthallar och stadshuset. Kirunabostäder har i uppdrag att sköta kommunens fastigheter som är totalt 240 000 kvadratmter.

Om man lyckats förstöra hus tidigare, när man bedrev underhåll, hur ska det då bli när man helt slutar med underhåll? Våra pengar kastas bort.

LKAB vägrar betala samebyar

Lokal och riksradion rapporterar att LKAB vägrar betala samebyar för de merkostnader de haft p.g.a. Kirunas rivning.
Först försökte dom hos Regeringen men fick även där nej. Det är positivt att någon står på sig och kräver att LKAB gör rätt för sig. Hoppas att samebyarna stämmer LKAB. Minerallagen 7 kap. 2§ är glasklar: "Skada som föranleds av att bearbetningskoncession har beviljats skall ersättas av koncessionshavaren."
Tänk om även Kiruna kommun kunde visa lite ryggrad och kräva att LKAB ersätter dom för alla merkostnader stadsrivningen för med sig. Som det är nu står man med mössan i hand och är glad för varje slant man får av LKAB, trots att merkostnaderna för kommunen redan nu uppgår till mångmiljonbelopp. Tydligen är t.ex. den nya dragningen av avloppsledningen tiotals miljoner dyrare än vad LKAB betalar.

Utan gruvan skulle Kiruna inte finnas

Signaturen Blod lämnade en kommentar till mitt inlägg Lundin Mining:

Fast visst är det väl så att människorna i Kiruna får ta del av den välfärd och pengar malmen ger.

Det lär däremot inte befolkningen i Sudan och Kongo-Kinshasa få av Lundin företagen.

Det är väl till och med tack vare malmen Kiruna finns, och en flytt av staden är väl det pris man i Kiruna får betala för att överhuvudtaget finnas till.

Tack för din kommentar. Om vi börjar med din avslutning. Jag har aldrig förstått varför en del säger saker som att "Det är väl till och med tack vare malmen Kiruna finns". Visst, ingen skulle byggt en stad på kalfjället om där inte fanns malm, det är självklart. Men det verkar inte vara det man menar, utan det verkar snarare vara så att man anser att boende i gruvsamhällen saknar de rättigheter som är självklara för boende i andra delar av sverige, såsom skydd av privat egendom, fastigheter och en dräglig boendemiljö.
Du förtsätter med att "...en flytt av staden är väl det pris man i Kiruna får betala för att överhuvudtaget finnas till". Jag har tidigare sagt att om rivningen av Kiruna är tvunget för att gruvan ska kunna fortsätta drivas så kan jag godta det. Vad jag inte är övertygad om är att Kiruna verkligen behöver rivas. Det är någonting som påstås av ett vinstdrivande aktiebolag, helt utan demokratisk insyn. DET är problemet enligt min mening.

Till sist något om ditt första påstående, att "...människorna i Kiruna får ta del av den välfärd och pengar malmen ger. Det lär däremot inte befolkningen i Sudan och Kongo-Kinshasa få av Lundin företagen."
Visst, LKABs vinster går in i stadskassan. Min liknelse gick ut på att i Afrika och i Malmberget behandlas människor illa av vinstdrivande aktiebolag. I bägge fallen ersätter företagen inte de skador som de förorsakar.