Kirunas framtid

Vem betalar för kommunens nya hemsida Kirunas framtid, som ser väldigt påkostad ut? Antagligen Kommunen. Samma Kommun som har stora ekonomiska problem.

Lasses veckobrev

Lars Törnman är den enda politiker som jag sett uttala sig kritiskt om rivningen av Kiruna. I Lasses veckobrev nr. 9, 2005, skriver han att

Visst är det bra med "flytten av Kiruna" om det sker på sådant sätt att vi inte själva får stå för hela kalaset. Som det är nu har Göran Persson tydligt deklarerat att vi får själva lösa frågan tillsammans med LKAB. Att riva och bygga nytt kostar enorma summor oavsett om det handlar om V/A, gator, fjärrvärmekulvertar eller hus. Byggkostnader gör självfallet att boendekostnaderna rakar i höjden. Någon måste ju betala och som det ser ut hittills så får vi Kirunabor stå för notan. Inte hjälper det att mantra ut budskapet om "goda vänner" som ställer upp. Vi har redan sett vad "vännerna" i landstinget gjort för Kiruna.

Just det, om vi utan krav förlitar oss på att det ordnar sig, slutar det helt säkert med att Kirunaborna får betala.

Förslag till inskription

I Kiruna kyrkpark finns en gravsten. Jag föreslår att man gör ett tillägg i inskriptionen, markerat med rött nedan.

I och med detta glöms det aldrig bort vilka som bar ansvaret.

Varför skriver jag det här?

Om någon undrar varför jag skriver här så är bakgrunden följande. Jag tycker att all rapportering i medierna om den förestående rivningen av Kiruna varit helt okritisk. Den största frågan är om staden överhuvudtaget behöver rivas. Finns det andra alternativ än att stänga gruvan? Om det skulle vara så att enda alternativet till rivning är stängning av gruvan så skulle jag kunna godta det. Kiruna skulle inte funnits utan gruvan. Problemet är att undersökningen av andra alternativ verkar vara bristfällig, för att inte säga obefintlig. Hur kan några ingenjörer i ett aktiebolag utan insyn få bestämma en hel stads framtid? Varför tillsätts inte en oberoende offentlig utredning? Den skulle kunna bestå av utländska sakkunniga utan bindning till LKAB. De skulle få i uppdrag att undersöka alla tänkbara alternativ och kunna komma fram till vilka som är ekonomiskt rimliga. Kanske kan man då välja ett alternativ som är dyrare (ger mindre vinst för LKAB) men som minskar de enorma sociala konsekvenser som en rivning av en stad innebär.

Sedan finns många mindre, men nog så viktiga, frågor. Vem betalar alla kostnader för flytt och rivning av hus, ny infrastruktur, m.m.? Varför har inte Kiruna kommun förhandlat fram skriftliga garantier på att alla merkostnader kommer att täckas av staten och LKAB? Jag tror att det finns en uppenbar risk att Kommunen blir sittande med Svarte Petter i slutändan. Man har redan nu börjat spendera pengar på möten, resor, planering utan att vara garanterad ersättning. Kommunens ekonomi är redan i utgångsläget katastrofal (man drog in julgranen på min sons dagis för att spara pengar) och pengarna kommer att tas från vård, skola och omsorg.

Om inte vi kommunmedborgare ställer krav på Kommunen, LKAB och Staten så är vår stad snart jämnad med marken och kommunen i konkurs.

Kommunen uppvaktar Näringsministern

Kenneth Stålnacke skriver på SAPs hemsida att han uppvaktat Näringsministern, och räknar upp några frågor som togs upp:

1. behovet av en gemensam överenskommelse mellan Kiruna kommun - LKAB - Staten så att inga oklarheter ska råda kring vem som gör och står för vad.
   
   Bra, men detta borde ha funnits redan när kommunen spenderade den första kronan på planering.
   
   
2. Vi föreslog också att LKAB nu måste få börja fondera ur de starka vinstmedel man själv får fram, för de framtida kostnader som samhällsomvandlingen kommer att medföra. Istället för att som nu där delar av vinsten går till andra samhällsprojekt så bör LKAB få fondera dessa medel i Kiruna. Detta ser vi som det enklaste sättet att finansiera samhällsomvandlingen/framtidsinvesteringarna.
   
   Varför ska kommunen lägga sig i hur Staten och LKAB löser det ekonomiska? Men här skulle vara ett utmärkt läge att kräva en avgift till kommunen per ton malm, alternativt andel av vinsten. Utan tidsbegränsning, som ersättning till kommunen, inte för de direkta kostnaderna, utan för de sociala merkostnaderna (för sveda och värk).
   
   
3. LKAB:s huvudkontor bör nu flyttas till Kiruna som en tydlig markering från ägarens sida att det är nödvändigt att koncernledningen finns på plats i Kiruna dagligen i denna angelägna och omfattande förändringsprocess!
   
   Här är en fråga som borde drivits hårt för länge sedan! Varför är ledningen separerad från verksamheten? Jag kan förstå storbolag som placerar huvudkontoret nära en internationell marknad, i London eller New York. Men hur kan man placera ledningen i Luleå? Jag tror att just detta är en stor anledning till att hela den framtida gruvbrytningen blivit den skandal den är, med missade inmutningar och otillräckligt utredda alternativ. De med makt sitter i Luleå utan direktkontakt med verksamheten i Kiruna och utan djupa kunskaper i gruvbrytning. De kunskaperna finns i Kiruna, men man har inte makten och framtidsvisionerna. Flytta Huvudkontoret till Kiruna, eller varför inte återinföra en disponent?
   
   
4. Högskole- och forskningssatsningen på 100 miljoner kronor som LKAB finansierar bör lokaliseras till Kiruna!
   
   Bra förslag, men antagligen för sent.
   
   
5. Eftersom SGU nu också gett sig in i diskussionen så bör en SGU-enhet lokaliseras till Kiruna så att de på plats och ställe kan göra ett mer ingånde jobb kring Riksintresset järnmalmen!
   
   
6. Etableringen av centralen för automatisk hastighetskontroll lovade han ta tag i.

Jag är positivt överraskad av de frågor som togs upp. Risken är tyvärr att det bara stannar vid diskussioner som snabbt glöms bort. Vad som behövs är att Kiruna sätter kraft bakom orden genom att t.ex. sätta villkor som måste uppfyllas innan kommunen utfärdar de tillstånd och planändringar som behövs för den framtida brytningen. Ingen ska t.ex. inbilla sig att LKABs huvudkontor kommer att flyttas till Kiruna utan motstånd.

Svar från Näringsministern

Efter drygt en månad får jag ett svar från Näringsminister Thomas Östros. Här påpekas att departementet följer processen. Vad jag ifrågasatt är dock att själva beslutsprocessen är bristfällig och odemokratisk. Svaret på mina två frågor är anmärkningsvärt:

Beträffande Dina frågor så har jag erfarit av LKAB att det inte går att bryta malmen i en annan del av kroppen och att några andra metoder att bryta malmen inte finns.

Här medger alltså Östros att det enda beslutsunderlag departementet har kommer från LKAB. Just vad jag ifrågasatte: Att några ingenjörer, i ett aktiebolag utan insyn, styr över en hel stads öde. ... Ett odemokratiskt förfaringssätt som inte borde få förekomma i Sverige. Samantaget så bekräftar brevet mina farhågor om att departementet inte tar sitt ägaransvar och skaffar sig oberoende information, utan litar helt på vad ett vinstdrivande aktiebolag säger!

Översiktsplanen

Det är bråttom med den nya översiktsplanen. Vad jag förstår så förlorar kommunen alla sina förhandlingsfördelar gentemot LKAB och staten så fort den nya planen är antagen. Nu är tiden att ställa rejäla krav och skriftliga garantier från staten. Får man inte igenom kraven, vägrar man att anta en ny plan.

Det skrivs även att Kiruna ska bli en högteknologisk miljöstad. Vilket svammel och lek med ord. Verkligheten är att Kiruna ska få en enorm grop mitt i staden. Kiruna ska rivas.

Järnvägen

Järnvägsflytt dyr för LKAB lyder rubriken på artikeln i NSD. Kostnaden uppskattas till 2-3 miljarder kronor. Det ger en uppfattning av vad stadens rivning kommer att kosta. Många, många miljarder. Fem olika slingor presenteras, och beslutet ska fattas redan 2007. Bygget ska vara klart 2012. Hur kan det ha blivit så bråttom? Vilken planering har egentligen LKAB? Det här kom som en fullständig överraskning för oss när vi fick veta det i september 2003, säger Jan Hertting, Banverkets regionchef. Ofattbart.

Regeringen garanterar ingenting

En NSD-artikel med rubriken Regeringen tvekar. Östros vägrar lämna ekonomiska garantier för flytten av Kiruna stad.

I första hand är det här en diskussion som ska föras mellan kommunen och LKAB, säger näringsminister Thomas Östros.

Vilket svek av Staten! Man lämpar över sitt ansvar på ett aktiebolag. Här visar det sig att man inte kan lita på att staten ordnar det hela. I slutändan finns risken att vi Kirunabor blir lämnade åt oss själva. Just därför är det viktigt att kommunen pressar LKAB och staten på garantier i samband med att kommunen lämnar diverse tillstånd till LKAB. Den förhandlingspositionen kommer inte tillbaks. Tyvärr verkar kommunen mer intresserad av att hålla sig väl med Rosendbad än att ta tillvara sina medborgares intressen.

Brev till Näringsministern

För att få veta Statens inställning till vad som håller på att hända i Kiruna skrev jag den 6 november 2004 följande brev till den då nytillträdda Näringsministern Thomas Östros:

Jag skriver med anledning av planerna på att riva och flytta stora delar av Kiruna stad, som en konsekvens av LKABs malmbrytning. Jag undrar om staten tar sitt samhällsansvar, och mer specifikt Näringsdepartementet sitt ägaransvar.

Jag har två korta frågor till Näringsdepartementet:

1. Kan man bryta malmen i en annan del av malmkroppen?

2. Kan man bryta malmen med andra metoder?

Jag finner det märkligt att det inte finns någon omfattande utredning, med oberoende experter, som besvarar dessa frågor. Situationen nu är att några ingenjörer, i ett aktiebolag utan insyn, styr över en hel stads öde, med enorma mänskliga och ekonomiska konsekvenser. Ett odemokratiskt förfaringssätt som inte borde få förekomma i Sverige.