söndag, oktober 05, 2008

Frågestund

Mette Landfald, journaliststudent vid Södertörns högskola i Stockholm, var intresserad av denna blogg för sitt examensarbete, och ställde nedanstående frågor, med mina svar.

> 1. Hur länge har du bott i Kiruna?
Jag är född och uppvuxen i Kiruna. Efter 10 år av studier och arbete i Uppsala och Texas flyttade jag tillbaks, och har bott här i 10 år nu.

> 2. Varför startade du bloggen?
Jag tycker rivningen av Kiruna (icke-)planeras på ett skandalöst sätt. Varken Staten, LKAB eller Kommunen tar något ansvar. Eftersom jag p.g.a. jobb och barn har svårt att engagera mig på annat sätt tyckte jag att bloggformatet passar. Jag bodde dessutom i USA 2005 när jag startade den, så då var det helt omöjligt att engagera sig på annat sätt.

> 3. Till vem vänder den sig?
Till viss del är det ett sätt för mig själv att skriva av sig när man blir alltför upprörd över de tokigheter som sker.
Men jag hoppas givetvis att den kan påverka. Att medborgare i Malmfältet läser den och funderar. Även politiker.

> 4. Vilka reaktioner har du fått på den? Från vem?
Positiva reaktioner. Mest återkoppling från Malmbergsbor faktiskt.
Kanske för att skeendet är påtagligt där. Människor fördrivs från hus och hem.
I Kiruna är detta ännu en bit i framtiden.

> 5. Hur aktiv är du i övrigt i frågan om stadsomvandlingen?
Inte alls, förutom diskussioner med bekanta. Dels p.g.a. tidsbrist som jag nämnde ovan, dels för att etablerade politiker och partier otroligt nog inte verkar vara speciellt engagerade i frågorna.

> 6. Hur ser din relation till LKAB ut?
Jag har jobbat där ett tag för 20 år sedan. Det är väl den enda direkta relationen. Sen bor jag så klart i en stad som är knuten till och beroende av LKAB.
Vad jag tror att många inte insett är att LKAB numera är ett vinstdrivande aktiebolag, som vilket annat som helst. Det enda målet är att maximera vinsten för ägarna, som i det här fallet råkar vara staten.
Jag tror många lever kvar i föreställningen att LKAB bryr sig om Kiruna och Kirunaborna. Det var kanske så för 100 år sedan, när det fanns en disponent och staden byggdes, men numera är nog LKABs syn på Kiruna bara att det är en källa till arbetskraft.

> 7. Vad kan LKAB ha att vinna på det beroende som Kiruna har av gruvverksamheten?
Så fort krav ställs på LKAB hotar man med att lägga ner gruvan.
Det är dock ganska skrattretande nuförtiden.
Vem lägger ner en verksamhet som går med uppemot 10 miljarder i vinst?

> 8. Kan LKAB ha något att förlora på beroendet?
Nej, det är en idealisk situation för LKAB. Ingen ställer krav, så man kan minimera sina utgifter, maximera vinsten.

> 9. Vilka konkreta konsekvenser kan det här beroendet få i arbetet med stadsomvandlingen?
De facto står Kommunen med mössan i hand och ställer inga som helst krav på LKAB eller Staten.

> 10. Vilka är de största problemen i kommunens agerande kring arbetet med stadsomvandlingen i dag? Varför?
Det finns ingen oberoende information om rasutbredningen och gruvbrytningen.
Trots att Kommunfullmäktige beslutat om en oberoende utredning.
Det verkar som Kirunabor inte har samma rättigheter som andra svenskar.
Hade det här varit t.ex. Täby kommun hade det funnits hyllmeter med offentliga utredningar.
Nu får ett vinstdrivande aktiebolag bestämma en stads framtid, och det här är inte
Sudan eller Kongo, det är Sverige år 2008.

> 11. Hur bör kommunen förhålla sig till LKAB med tanke på beroendeförhållandet?
> Hur viktigt är det att hålla sig "på god fot" med LKAB?

Kommunen borde utnyttja sitt detaljplanemonopol (LKAB kan inte fortsätta bryta under staden utan att kommunen beslutar om en ny detaljplan).
Kommunen borde kräva generös ersättning till all drabbade kommunmedborgare, ersättning för alla kommunens merkostnader, samt anlita oberonde expertis för rådgivning.

> 12. Hur tycker du att öppenheten från kommunen gentemot Kirunaborna fungerar?
Buslut och diskussioner sker i något som kallas Malmfältsgruppen, där alla handlingar
är hemliga! En demokratisk härdsmälta där man utan skam ignorerar offentlighetsprincipen.
En hörnsten i vårt samhälle sedan 1766.
Sedan har man haft harmlösa "mingelkvällar" med politikerna.
Enligt mig bara ett sätt att undvika stormöten där obekväma åsikter kunnat komma fram.

> 13. I ditt mail nämner du problemen i Malmberget och att Kiruna kommer att
> ställas inför samma problem som man gör där i dag. Borde inte kommunen och
> LKAB ha "lärt sig av misstagen" för att förhindra att detta sker?

LKAB har nog inte ha gjort några misstag i Malmberget.
Man har minimerat utgifterna, helt i enlighet med ägarnas önskemål (Staten).
Kiruna kommun verkar inte lära sig något av Malmbergets tragiska exempel.
Vad man kan hoppas på är att Kirunas medborgare ser vad som händer i Malmberget och reagerar.

Uppdatering 2008-10-08: Ytterligare två frågor.
> Kan det inte vara befogat att hålla möten utan insyn med tanke på att
> stadsomvandlingen är något helt nytt för alla inblandade och sker under stark tidspress?

Det har jag svårt att se.
För det första är det ett grundlagsbrott eftersom vi har offentlighetsprincipen.
För det andra har man offentligt gått ut med att processen ska vara demokratisk och öppen.
För det tredje borde man vara intresserade av synpunkter från utomstående om man upplever frågorna som behandlas som svåra. Dessutom har jag svårt att se att Malmfältsgruppen åstadkommit speciellt mycket.
Man har t.ex. inte löst huvudfrågan: Vem ska betala?
T.ex. har varken kommuner eller myndigheter har några resurser att hantera Malmfältsfrågorna enligt en nyligen utkommen rapport från Boverket.
Se http://rasrisk.blogspot.com/2008/10/rapport-frn-boverket.html

> Kan det av samma anledning ha varit så att den oberoende utredningen lades
> till handlingarna för att den hade tagit för lång tid att genomföra?

Nej, kommunstyrelsen beslutade redan för tre år sedan att kräva en oberoende granskning.
Se http://rasrisk.blogspot.com/2005/09/oberoende-utredning.html
Det slutade med att LKAB fick i uppdrag att göra den "oberoende" granskningen...
Jag har svårt att se att tidsbrist hade någon del i detta. Även en grundlig utredning borde ha kunnat göras på ett år.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det här långa inlägget på ett helt annat ämne kan nog intressera dig. Jag arbetar i LKAB och ser precis det problem som beskrivs så väl av signaturen "Kluris". I LKAB ser jag precis samma lydiga smilfinkeri som leder till en handligngsförlamning till precis allting som det inte gets uttryckliga order om uppifrån, ändlösa möten med horder av tjänstemän som inte vågar ta några som helst beslut utan fullständig konsensus, så att ingen kan pekas ut som ansvarig. En oerhörd ansvarslöshet grundad i lydighet, av tjänstemän som motiverar sin lön med just ansvar, ett ansvar de konstant smiter ifrån och aldrig behöver ta. Blir det sämre tider på järnmalmsmarknaden så kommer det gå åt helvete för LKAB med rådande kultur inom företaget. Det är nog där någonstans ansvarslösheten du nämner bottnar, och då inte bara i LKAB utan i hela samhället.

-- Väldigt anonym.

Mats Holmström sa...

Om det är som du beskriver på LKAB så är det illa. Men det är klart, så länge malmpriserna är så höga spelar det ingen roll hur ineffektiv man är. Jag skulle tro att en bidragande orsak till ineffektivitet för LKAB är att verksamheten och huvudkontoret är åtskillda med 300 km. Det verkar sannerligen vansinnigt.