Fegisar som inte vågar ta ställning

Lars Törnman citeras i NSD

-Fegisar som inte vågar ta ställning. Inför valet måste partierna sätta ner foten och tala om åt vilket håll de vill att Kiruna ska byggas. Det är ju den viktigaste frågan någonsin.

och han har en glasklar analys av anledningen till att kommunledningen inte vill uttala sig om var den nya bebyggelsen ska ligga:

-De vågar inte säga vad de egentligen tycker eftersom det är val. De vill inte riskera röster och ställer sig därför bakom två alternativ så att de kan lura till sig röster från alla håll.

Han noterar även att

-LKAB vill bryta järnmalm till maximala vinster. Deras fokus är inte på människors väl och ve.

Helt korrekt, LKAB är ett vinstdrivande aktiebolag vars enda mål är att generera maximal vinst åt ägarna. Visserligen kan ägarna av ett aktiebolag ange att även andra hänsyn ska tas, men staten har gjort klart att Kirunas rivning är en sak mellan LKAB och Kiruna kommun, d.v.s. vi vill ha maximal vinst, resten struntar vi i.

I Kuriren säger Kenneth Stålnacke

Att göra framtidens Kiruna till en valfråga ställer han sig mycket tveksam inför.
?Det är oerhört olyckligt och nästan politiskt odemokratiskt.

Om något är odemokratiskt så är det väl att partier mörkar vad man tänker göra efter valet, speciellt i den utan tvekan viktigaste frågan för Kiruna det här seklet.

Fördubblade hyror i Kiruna

I Kuriren uttalar sig FABs VD

Att FAB skulle bygga nya bostäder för att ersätta de som jämnas vid marken, är inte troligt. Lennart Thelin uppskattar att hyran för en nyproducerad lägenhet skulle fördubblas jämfört med dagens Kirunahyror och att det skulle vara svårt för innevånarna att acceptera.

Vad är alternativet till nybyggen om man har bostadsbrist, efter att kallställda hus tagits i bruk? Hyresgäster kommer alltså att få fördubblade hyror i nya bostäder efter att deras gamla rivits. Liknande situation har även villaägare som måste betala höga hyror för att bo kvar i sina inlösta hus. Vem ersätter kirunaborna för dessa merkostnader? Ingen, eftersom det inte finns några lagliga krav på det. Här måste Kommunen ställa krav på LKAB, annars kanske Kiruna kommer att få landets högsta hyror.

I artikeln görs även observationen att

2013 är alltså det magiska årtal då åtminstone järnvägen, och troligen även Ullspiran, påverkas.
?Det enda som är lite ovisst och otrevligt är osäkerheten om när något sker ? skulle Uppspiran spricka upp i dag vore det kört. Men som sagt, vi har ständigt kontakt med geologerna som mäter aktiviteten i marken. Tyvärr berättar inte malmen själv när den tänker ändra sitt beteende.

Ett minst sagt skrämmande perspektiv som förutom den personliga katastrofen för de boende skulle innebära att kommunen helt oförberedd måste ersätta mer än 148 bostäder. Ytterligare en anledning att inte ändra detaljplanen för området utan skriftliga garantier från LKAB.

Vem som helst kan bygga luftslott...

En intressant intervju med landsantikvarien och länsmuseichefen i Kuriren där han angående Kirunas rivning påpekar att

?Vem som helst kan bygga luftslott, men frågan är vem som ska betala dem, säger Curt Persson och höjer ett varningens finger inför den eufori som han tycker genomsyrar diskussionen om stadsflytten.

Det är värt att upprepa den enkla undringen många gånger: frågan är vem som ska betala. Något som inte många politiker i Kiruna verkar fundera på (förutom möjligen Lars Törnman och Niklas Siren). Persson säger även att

Vi kan gärna arrangera en arkitekttävling, men då måste vi samtidigt ha en tävling om finansieringen. För vem ska betala och vem ska ta hand om den delen av staden som håller på att dö? Hur ska vi finansiera det nya utan att det gamla slås ut?

och avslutar med

?Frågan är som sagt var komplicerad, inte minst ur finansieringssynpunkt eftersom vi talar om en ?familj? där vårdnadshavaren är staten och ?barnen? LKAB, Vägverket och Banverket också är statliga. Problemet är att det hela utspelar sig hos en ?släkting?, nämligen Kiruna, som måste ta ett övergripande ansvar.

LKABs miljardvinster

Jag har tidigare skrivit om LKABs vinster och om hur staten avsagt sig allt ansvar för Kirunas rivning. Första kvartalet i år gav återigen en miljardvinst. Det noteras i NSDs artikel att

LKAB hör till de bolag som delar ut mest pengar till ägaren staten. I år uppgår utdelningen till 1,5 miljarder kronor.

Det är om något ett svek av staten, att man tar ut vinsterna från företaget utan att samtidigt ta ansvar för Kirunas rivning. Man borde lämna vinsterna i företaget för fondering inför framtida utgifter. Visserligen kommer staten inte undan sitt ansvar helt. Har inte LKAB några pengar när det behövs om 10-30 år kommer antagligen staten att vara tvungen att gå in med pengar. Men vem tror att några större summor då kan tas ur den löpande budgeten? Det blir nog verkligen minsta möjliga utgifter. Fattighjälp till Kiruna.

Mina synpunkter på översiktsplanen

Synpunkter på Samrådshandling - Fördjupad översiktsplan för Kiruna centralort

Jag anser att samrådshandlingarna är ofullständiga och felaktiga eftersom de viktigaste frågorna ej berörs. Hela processen ledande fram till en ny översiktsplan bör avvakta att klarhet nås på följande tre punkter:

1) Sprickutbredningen beskrivs ofullständigt i sektion 5 av samrådshandlingarna, endast baserat på information från LKAB.
Jag finner det odemokratiskt att ett vinstdrivande aktiebolag, helt utan insyn, bestämmer över rivningen av en stad. Handlingarna är grovt felaktiga när de saknar alternativ vad gäller sprickutbredningens omfattning och tidsplan. Självklart kan LKAB påverka sprickutbredningen.
En oberoende utredning kan presentera tänkbara alternativ och deras kostnad för LKAB, vilket skulle ge ett godtagbart faktaunderlag för en ny översiktsplan. Utan en sådan "cost-benefit" analys är samrådshandlingarna ofullständiga. Visserligen finns ett 0-alternativ beskrivet i sektion 10 av Miljökonsekvensbeskrivningen, innebärande ett omedelbart stopp av gruvbrytningen som får till följd att ingen bebyggelse påverkas, men det är ju totalt otänkbart för de flesta Kirunabor. Mellan extremalternativen ingen brytning och maximal brytning finns ju dock ett helt spektrum av möjligheter som är outredda.
Ett hypotetiskt exempel på vad en oberoende utredning skulle kunna komma fram till är att LKAB kan halvera sprickutbredningshastigheten, men att företagets vinst då skulle halveras.
Sådana fakta måste finnas som grund för att kommunen ska kunna besluta om ändrad översiktsplan, som i förlängningen innebär att invånare kommer att fördrivas från sina hem.

Kommunstyrelsen beslutade 2005-09-05 att ge kommunstyrelsens presidium i uppdrag att av Malmfältsgruppen begära en statligt finansierad oberoende utredning av sprickbildningens utveckling och spridning i Kiruna.
Jag anser att eventuella ändringar av översiktsplanen ska invänta resultatet av denna utredning.

2) På sidan 38 nämns angående markdeformation, liksom i förbifarten, att påverkade områden övergår då till industrimark. Samrådshandlingarna är ofullständiga då de saknar beskrivning av hur denna process kommer att gå till. T.ex. saknas svar på frågorna: Vilka kriterier avgör när ett område är påverkat? Vilka krav kommer kommunen att ställa på LKAB för att omvandla ett påverkat område till industrimark?

3) En annan grundläggande brist i samrådshandlingarna är den totala avsaknaden av ekonomiska kalkyler. Markanvändningen kan inte frikopplas från finansieringsfrågor eftersom kommunen kommer att få enorma utgifter till följd av markanvändningen enligt en ny översiktsplan. Det vore oansvarigt av kommunen att besluta om en översiktsplan som är underfinansierad. Vad kommer de olika alternativen att kosta? Vem ska betala? Om man räknar med extern finansiering, vilka garantier finns, för vilka belopp?

Kiruna, 2006-03-09


Mats Holmström
Teknologie doktor

Malmbergsbor måste anlita jurister

För alla som i samband med Kirunas rivning tycker att Det här ordnar LKAB kan det kanske vara en tankeställare att se vad som händer i Malmberget, där man ligger längre fram i processen. Där är villaägare tvungna att anlita juridisk hjälp gentemot LKAB för att komma någon vart i förhandlingar med LKAB. Det är skamligt att LKAB beter sig så att människor känner sig tvungna att själv bekosta advokater. Men det är många frågor som inte verkar lösas på ett bra sätt: 1) Människor blir fastlåsta med osäljbara hus i rasriskområden fram till eventuell inlösen. 2) Efter inlösen får man betala avsevärt mer i hyra för att bo kvar i sitt hus än de utgifter man hade tidigare.

Ett grundkrav borde vara att LKAB ser till att ingen husägare förlorar ekonomiskt på gruvbrytningen. Det tillkommer nog stora påfrestningar av att fördrivas från sitt hem.

LKABs vinst 2005

LKABs vinst 2005 blev 6,5 miljarder. Som jag skrivit om tidigare borde stora delar av vinsten fonderas för att framöver bekosta Kirunas rivning. Läget nu är att staten skjutit över allt ansvar på LKAB. Vad händer om LKAB går med förlust när pengar behövs? Och även om LKAB går med vinst då så är det ett vinstdrivande aktiebolag som bedriver gruvbrytning och därmed inte har något intresse av dom enorma kostnader som rivningen av Kiruna kommer att medföra. Man kommer antagligen välja de billigaste alternativen. Är det vad vi Kirunabor vill ha? Dags att kommunen tar saken i egna händer och ställer krav på staten och LKAB. Ändra inte översikts- och detaljplanen utan garantier på en ekonomisk ersättning som är kontinuerlig och stabil. Kommunen ska själv få bestämma över pengarna och inte behöva stå med mössan i hand. Kräv en vinstandel av LKAB för all framtid!

Jordskalv i Malmberget

Jordskalv av magnitud 1,5 på Richterskalan. Tidigare i år har man haft skalv av magnitud 2,5. Gruvverksamheten avbröts och vägar stängdes. Det här visar att det inte är en exakt vetenskap att förutsäga bergets rörelser vid gruvbrytning. Trots det har LKAB publicerat kartor över Kiruna med sprickutbredningsområdena 30 år framåt. Faktum att utbredningen tydligen var okänd för några år sedan, och incidenten i Malmberget visar att kartorna bör tas med en stor nypa salt. Det finns nog en stor risk att delar av Kiruna kan börja rasa tidigare än vad LKAB aviserat.

Det går ju så bra för Kiruna ...

Per Välitalo har en debattartikel införd i Norrbottens Kuriren 20 februari. Ett mycket bra inlägg där han tar upp många frågor som jag här berört tidigare. Vem betalar? Får kommunen ersättning för sina merkostnader? Ställer kommunen några krav? Varför inte kräva en del av LKABs vinst? m.m. Här är därför inlägget i sin helhet:

Det går ju så bra för Kiruna ...
Socialdemokraterna och borgarna, som styr i Kiruna, har beslutat i barn- och utbildningsnämden att minska på budgeten till läromedel för grund- och gymnasieskolorna med nästan fyra miljoner. Alltså spara. Man sparkar också minst 16 lärare. Samtidigt anställer man fler rektorer och chefer i skolsystemet. Barn- och utbildnings- nämdens ordförande Roger Suup (s) säger att det här är ingen neddragning! Till lärarna säger han ungefär att ni kan ju trolla med knäna och hitta på egna läromedel !
Socialborgarna är också överens om att satsa på det så kallade Hjalmars Hus med drygt 100 miljoner och under-jordsgarage mitt i centrum för åtskil-liga tiotals miljoner. ?Underjordsgarage i Kiruna? som om det inte fanns plats på backen ovan jord. Till råga på allt ska man göra dessa miljoninvesteringar i princip på den brytbara malmkroppen.
Man har också anställt en hel del nya konsulter och tjänstemän för den så kallade ?flytten av staden?. Plus att en hel del av dom tidigare tjänstemännen arbetar med flytten. Dessa arbeten lär kosta åtskilliga miljoner för skatte-betalarna i Kiruna. Givetvis skall dom här arbetena och planeringarna betalas av staten, den som är ägare till företaget LKAB och som är orsak till merarbetena.
Jag har inte sett någonstans eller något beslut att man kräver staten för ovanstående kostnader. Det skulle vara inressant att veta vad summan är som skattebetalarna står för. Nu och i framtiden. Också intressant och veta vilka krav man har ställt på regeringen och LKAB.
Näringsministern Thomas Östros var ju i Kiruna för ett tag sen och enligt pressen lovade han i princip ingenting. Enligt honom var det en affär mellan LKAB och kommunen. Min fråga är då till styrande politiker: Hur långt har man kommit i ersättningsfrågan på grund av kommande malmbrytning ?
Som jag ser det finns det heller inga som helst krav från dom styrande i Malmberget, Koskuskulle och Gällivare. Där torde det också vara ungefär samma procedur när det gäller malmbrytningen.
Jag tror och vet att när de nuvarande investeringarna i gruvorna är över om tre till fem år så kommer det knappast att finnas fler antällda på LKAB. I så fall är det mycket marginellt.
Det de styrande politiker, riksdagsledamöter och landshövding resolut skall kräva är en del av vinsterna från statliga bolag som LKAB och Vattenfall. Vi kan exempelvis kräva att 50 procent av LKABs vinstutdelning till staten årligen betalas ut till malmfältskommunerna. Det kommer att röra sig i dagsläget om ungefär 2,5 miljarder kronor.
Då har malmfältskommunerna pengar till skapandet av nya företag, satsa på bra utbildningar för våra ungdomar, satsa på världens bästa äldre- och handikappomsorg, bygga upp infrastrukturer och så vidare. Vi kan också sänka kommunalskatterna till dom absolut lägsta i Sverige. Och det i sin tur kommer att skapa nya inflyttningar och företag.
Det är inte som Hans Swedell och Per-Ola Eriksson säger, att just nu är vi i en brytpunkt och att befolkningen kommer att öka framledes. Struntprat!
Det kommer att bli samma visa efter investeringsperioden. Vi kommer att sitta där med ändan bar, stor arbetslöshet, stor avflyttning av speciellt ung-domar, bostadsöverskott och så vidare.
Ledarna saknar framåtanda och visioner för länet.
I Kiruna kommun skär man ned i stället för att satsa på det viktigaste vi har. Nämligen barn och ungdom.
Samtidigt som man ska satsa 100-tals miljoner i en malmgrop.
Per Välitalo
medlem i kirunapartiet

Möten i stadshuset

Flera möten ordnas då allmänheten får prata med politiker och tjänstemän. Varför ordnar inte kommunen offentliga stormöten istället? Törs man inte? Jag har inget intresse av att prata med politiker och tjänstemän som har helt andra åsikter än mig och som knappast övertygas om annat genom småprat. Varför får inte allmänheten chansen att offentligt fråga ut politiker och tjänstemän? Hela arrangemanget med olika möten för företagare, kvinnor och ungdomar verkar omtänksamt, men i själva verket är det en genomtänkt strategi för att tysta den offentliga debatten.