Vem som helst kan bygga luftslott...

En intressant intervju med landsantikvarien och länsmuseichefen i Kuriren där han angående Kirunas rivning påpekar att

?Vem som helst kan bygga luftslott, men frågan är vem som ska betala dem, säger Curt Persson och höjer ett varningens finger inför den eufori som han tycker genomsyrar diskussionen om stadsflytten.

Det är värt att upprepa den enkla undringen många gånger: frågan är vem som ska betala. Något som inte många politiker i Kiruna verkar fundera på (förutom möjligen Lars Törnman och Niklas Siren). Persson säger även att

Vi kan gärna arrangera en arkitekttävling, men då måste vi samtidigt ha en tävling om finansieringen. För vem ska betala och vem ska ta hand om den delen av staden som håller på att dö? Hur ska vi finansiera det nya utan att det gamla slås ut?

och avslutar med

?Frågan är som sagt var komplicerad, inte minst ur finansieringssynpunkt eftersom vi talar om en ?familj? där vårdnadshavaren är staten och ?barnen? LKAB, Vägverket och Banverket också är statliga. Problemet är att det hela utspelar sig hos en ?släkting?, nämligen Kiruna, som måste ta ett övergripande ansvar.

LKABs miljardvinster

Jag har tidigare skrivit om LKABs vinster och om hur staten avsagt sig allt ansvar för Kirunas rivning. Första kvartalet i år gav återigen en miljardvinst. Det noteras i NSDs artikel att

LKAB hör till de bolag som delar ut mest pengar till ägaren staten. I år uppgår utdelningen till 1,5 miljarder kronor.

Det är om något ett svek av staten, att man tar ut vinsterna från företaget utan att samtidigt ta ansvar för Kirunas rivning. Man borde lämna vinsterna i företaget för fondering inför framtida utgifter. Visserligen kommer staten inte undan sitt ansvar helt. Har inte LKAB några pengar när det behövs om 10-30 år kommer antagligen staten att vara tvungen att gå in med pengar. Men vem tror att några större summor då kan tas ur den löpande budgeten? Det blir nog verkligen minsta möjliga utgifter. Fattighjälp till Kiruna.

Mina synpunkter på översiktsplanen

Synpunkter på Samrådshandling - Fördjupad översiktsplan för Kiruna centralort

Jag anser att samrådshandlingarna är ofullständiga och felaktiga eftersom de viktigaste frågorna ej berörs. Hela processen ledande fram till en ny översiktsplan bör avvakta att klarhet nås på följande tre punkter:

1) Sprickutbredningen beskrivs ofullständigt i sektion 5 av samrådshandlingarna, endast baserat på information från LKAB.
Jag finner det odemokratiskt att ett vinstdrivande aktiebolag, helt utan insyn, bestämmer över rivningen av en stad. Handlingarna är grovt felaktiga när de saknar alternativ vad gäller sprickutbredningens omfattning och tidsplan. Självklart kan LKAB påverka sprickutbredningen.
En oberoende utredning kan presentera tänkbara alternativ och deras kostnad för LKAB, vilket skulle ge ett godtagbart faktaunderlag för en ny översiktsplan. Utan en sådan "cost-benefit" analys är samrådshandlingarna ofullständiga. Visserligen finns ett 0-alternativ beskrivet i sektion 10 av Miljökonsekvensbeskrivningen, innebärande ett omedelbart stopp av gruvbrytningen som får till följd att ingen bebyggelse påverkas, men det är ju totalt otänkbart för de flesta Kirunabor. Mellan extremalternativen ingen brytning och maximal brytning finns ju dock ett helt spektrum av möjligheter som är outredda.
Ett hypotetiskt exempel på vad en oberoende utredning skulle kunna komma fram till är att LKAB kan halvera sprickutbredningshastigheten, men att företagets vinst då skulle halveras.
Sådana fakta måste finnas som grund för att kommunen ska kunna besluta om ändrad översiktsplan, som i förlängningen innebär att invånare kommer att fördrivas från sina hem.

Kommunstyrelsen beslutade 2005-09-05 att ge kommunstyrelsens presidium i uppdrag att av Malmfältsgruppen begära en statligt finansierad oberoende utredning av sprickbildningens utveckling och spridning i Kiruna.
Jag anser att eventuella ändringar av översiktsplanen ska invänta resultatet av denna utredning.

2) På sidan 38 nämns angående markdeformation, liksom i förbifarten, att påverkade områden övergår då till industrimark. Samrådshandlingarna är ofullständiga då de saknar beskrivning av hur denna process kommer att gå till. T.ex. saknas svar på frågorna: Vilka kriterier avgör när ett område är påverkat? Vilka krav kommer kommunen att ställa på LKAB för att omvandla ett påverkat område till industrimark?

3) En annan grundläggande brist i samrådshandlingarna är den totala avsaknaden av ekonomiska kalkyler. Markanvändningen kan inte frikopplas från finansieringsfrågor eftersom kommunen kommer att få enorma utgifter till följd av markanvändningen enligt en ny översiktsplan. Det vore oansvarigt av kommunen att besluta om en översiktsplan som är underfinansierad. Vad kommer de olika alternativen att kosta? Vem ska betala? Om man räknar med extern finansiering, vilka garantier finns, för vilka belopp?

Kiruna, 2006-03-09


Mats Holmström
Teknologie doktor

Malmbergsbor måste anlita jurister

För alla som i samband med Kirunas rivning tycker att Det här ordnar LKAB kan det kanske vara en tankeställare att se vad som händer i Malmberget, där man ligger längre fram i processen. Där är villaägare tvungna att anlita juridisk hjälp gentemot LKAB för att komma någon vart i förhandlingar med LKAB. Det är skamligt att LKAB beter sig så att människor känner sig tvungna att själv bekosta advokater. Men det är många frågor som inte verkar lösas på ett bra sätt: 1) Människor blir fastlåsta med osäljbara hus i rasriskområden fram till eventuell inlösen. 2) Efter inlösen får man betala avsevärt mer i hyra för att bo kvar i sitt hus än de utgifter man hade tidigare.

Ett grundkrav borde vara att LKAB ser till att ingen husägare förlorar ekonomiskt på gruvbrytningen. Det tillkommer nog stora påfrestningar av att fördrivas från sitt hem.

LKABs vinst 2005

LKABs vinst 2005 blev 6,5 miljarder. Som jag skrivit om tidigare borde stora delar av vinsten fonderas för att framöver bekosta Kirunas rivning. Läget nu är att staten skjutit över allt ansvar på LKAB. Vad händer om LKAB går med förlust när pengar behövs? Och även om LKAB går med vinst då så är det ett vinstdrivande aktiebolag som bedriver gruvbrytning och därmed inte har något intresse av dom enorma kostnader som rivningen av Kiruna kommer att medföra. Man kommer antagligen välja de billigaste alternativen. Är det vad vi Kirunabor vill ha? Dags att kommunen tar saken i egna händer och ställer krav på staten och LKAB. Ändra inte översikts- och detaljplanen utan garantier på en ekonomisk ersättning som är kontinuerlig och stabil. Kommunen ska själv få bestämma över pengarna och inte behöva stå med mössan i hand. Kräv en vinstandel av LKAB för all framtid!

Jordskalv i Malmberget

Jordskalv av magnitud 1,5 på Richterskalan. Tidigare i år har man haft skalv av magnitud 2,5. Gruvverksamheten avbröts och vägar stängdes. Det här visar att det inte är en exakt vetenskap att förutsäga bergets rörelser vid gruvbrytning. Trots det har LKAB publicerat kartor över Kiruna med sprickutbredningsområdena 30 år framåt. Faktum att utbredningen tydligen var okänd för några år sedan, och incidenten i Malmberget visar att kartorna bör tas med en stor nypa salt. Det finns nog en stor risk att delar av Kiruna kan börja rasa tidigare än vad LKAB aviserat.

Det går ju så bra för Kiruna ...

Per Välitalo har en debattartikel införd i Norrbottens Kuriren 20 februari. Ett mycket bra inlägg där han tar upp många frågor som jag här berört tidigare. Vem betalar? Får kommunen ersättning för sina merkostnader? Ställer kommunen några krav? Varför inte kräva en del av LKABs vinst? m.m. Här är därför inlägget i sin helhet:

Det går ju så bra för Kiruna ...
Socialdemokraterna och borgarna, som styr i Kiruna, har beslutat i barn- och utbildningsnämden att minska på budgeten till läromedel för grund- och gymnasieskolorna med nästan fyra miljoner. Alltså spara. Man sparkar också minst 16 lärare. Samtidigt anställer man fler rektorer och chefer i skolsystemet. Barn- och utbildnings- nämdens ordförande Roger Suup (s) säger att det här är ingen neddragning! Till lärarna säger han ungefär att ni kan ju trolla med knäna och hitta på egna läromedel !
Socialborgarna är också överens om att satsa på det så kallade Hjalmars Hus med drygt 100 miljoner och under-jordsgarage mitt i centrum för åtskil-liga tiotals miljoner. ?Underjordsgarage i Kiruna? som om det inte fanns plats på backen ovan jord. Till råga på allt ska man göra dessa miljoninvesteringar i princip på den brytbara malmkroppen.
Man har också anställt en hel del nya konsulter och tjänstemän för den så kallade ?flytten av staden?. Plus att en hel del av dom tidigare tjänstemännen arbetar med flytten. Dessa arbeten lär kosta åtskilliga miljoner för skatte-betalarna i Kiruna. Givetvis skall dom här arbetena och planeringarna betalas av staten, den som är ägare till företaget LKAB och som är orsak till merarbetena.
Jag har inte sett någonstans eller något beslut att man kräver staten för ovanstående kostnader. Det skulle vara inressant att veta vad summan är som skattebetalarna står för. Nu och i framtiden. Också intressant och veta vilka krav man har ställt på regeringen och LKAB.
Näringsministern Thomas Östros var ju i Kiruna för ett tag sen och enligt pressen lovade han i princip ingenting. Enligt honom var det en affär mellan LKAB och kommunen. Min fråga är då till styrande politiker: Hur långt har man kommit i ersättningsfrågan på grund av kommande malmbrytning ?
Som jag ser det finns det heller inga som helst krav från dom styrande i Malmberget, Koskuskulle och Gällivare. Där torde det också vara ungefär samma procedur när det gäller malmbrytningen.
Jag tror och vet att när de nuvarande investeringarna i gruvorna är över om tre till fem år så kommer det knappast att finnas fler antällda på LKAB. I så fall är det mycket marginellt.
Det de styrande politiker, riksdagsledamöter och landshövding resolut skall kräva är en del av vinsterna från statliga bolag som LKAB och Vattenfall. Vi kan exempelvis kräva att 50 procent av LKABs vinstutdelning till staten årligen betalas ut till malmfältskommunerna. Det kommer att röra sig i dagsläget om ungefär 2,5 miljarder kronor.
Då har malmfältskommunerna pengar till skapandet av nya företag, satsa på bra utbildningar för våra ungdomar, satsa på världens bästa äldre- och handikappomsorg, bygga upp infrastrukturer och så vidare. Vi kan också sänka kommunalskatterna till dom absolut lägsta i Sverige. Och det i sin tur kommer att skapa nya inflyttningar och företag.
Det är inte som Hans Swedell och Per-Ola Eriksson säger, att just nu är vi i en brytpunkt och att befolkningen kommer att öka framledes. Struntprat!
Det kommer att bli samma visa efter investeringsperioden. Vi kommer att sitta där med ändan bar, stor arbetslöshet, stor avflyttning av speciellt ung-domar, bostadsöverskott och så vidare.
Ledarna saknar framåtanda och visioner för länet.
I Kiruna kommun skär man ned i stället för att satsa på det viktigaste vi har. Nämligen barn och ungdom.
Samtidigt som man ska satsa 100-tals miljoner i en malmgrop.
Per Välitalo
medlem i kirunapartiet

Möten i stadshuset

Flera möten ordnas då allmänheten får prata med politiker och tjänstemän. Varför ordnar inte kommunen offentliga stormöten istället? Törs man inte? Jag har inget intresse av att prata med politiker och tjänstemän som har helt andra åsikter än mig och som knappast övertygas om annat genom småprat. Varför får inte allmänheten chansen att offentligt fråga ut politiker och tjänstemän? Hela arrangemanget med olika möten för företagare, kvinnor och ungdomar verkar omtänksamt, men i själva verket är det en genomtänkt strategi för att tysta den offentliga debatten.

Kiruna måste ställa krav

Skrev för drygt en månad sen i inlägg på SAPs och Kirunapartiets debattforum att

Det finns inget parti som tar till vara Kirunas intressen.
Jag vill starta en politisk rörelse med två enkla mål:

1) LKAB betalar per brutet ton malm till Kiruna kommun.
2) Kiruna går ur Landstinget

En del tolkade det som att jag ville starta ett parti. Jag tror inte på en/två-frågepartier, men jag tycker att etablerade partier skulle kunna genomdriva dessa två punkter. Kiruna kommun är i en utmärkt förhandlingssituation. Innan detaljplanen ändras för att tillåta gruvbrytning kan man driva igenom en ersättning per ton bruten malm (kanske flytt av huvudkontoret till Kiruna samt ett stålverk också...) från LKAB. Jag har för mig att Kiruna var Sveriges rikaste kommun på 50-talet när bolag fortfarande betalade kommunal skatt. Det skulle kunna ske igen om vi hade politiker som såg till stadens bästa och vågade ställa krav. När Kommunens ekonomi är på fötter igen kan vi sedan gå ur Landstinget, eller ordna ett eget landsting med de andra inlandskommunerna så att vi åter igen kan få något att säga till om i den sjukvård som vi betalar för.

Kiruna befinner sig vid ett vägskäl mellan en ljus och en mörk framtid.
Ställs inga krav befarar jag att vi är Sveriges fattigaste kommun om 10 år.

LKAB sponsar Luleå

LKAB sponsar Luleå Hockey med miljonbelopp. Det motiveras av Tore Fällén, verksamhetschef för området kommunikation inom LKAB med att

Vi ser mer affärsinriktat på sponsringen och går in kraftfullare och mer målinriktat i det nya avtalet. Det har också ett oerhört mervärde att satsa på Luleå som ort, säger han.

Tore Fällén säger att man i högre grad försöker förlägga kundkontakter till Luleå i stället för till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Då är det bra att kunna bjuda kunderna på elitseriehockey på kvällen.

Han påpekar också att Luleå tekniska universitet har blivit en viktig bas där LKAB rekryterar de flesta av sina ingenjörer. Elitseriehockeyn viktig för att öka universitets attraktionskraft.

Malmfälten är och förblir hemmaarena, men vi ser hela länet som en motor. Det är viktigt att så många som möjligt av ungdomarna stannar i länet för att studera i Luleå, säger han.

Hans påstående att man ser mer affärsinriktat på sponsringen finner jag skrattretande.
Det säljs knappast mer malm med reklam i COOP arena. Studenter söker knappast till Luleå för att de sett LKABs logo på Sportnytt. Min enda slutsats är att LKABs chefer i Luleå vill gå på hockey på vad som i förlängningen är skattebetalarnas pengar. Att ett företag stödjer lokal sport i den stad där deras anställda bor kan motiveras med att det är i de anstlldas intresse, men att ett statligt bolag stödjer sport 30 mil bort måste strida mot aktieägarnas (vi i förlängningen) intresse. Luleå är ingen motor i länet, för Kiruna är Luleå en släpvagn, eller möjligen en punktering. LKAB har huvudkontoret i Luleå när Kiruna skulle vara det affärsmässiga valet. Gruvforskningen borde finnas i Kiruna. Stålverk borde finnas i Kiruna. Ett sjukhus borde finnas i Kiruna.
Allt detta är politiska beslut utan rationalitet, och Kiruna lider nu av att den politiska makten finns vid kusten, och att Kiruna haft svaga politiker.